Min fru Maria och jag fick chansen att prova på att vara vinjournalister, då vi i slutet av maj provade 192 roséviner från Provence. Världens ledande rosévinsexpert Elizabeth Gabay MW och hennes lika kunnige son Ben Bernheim bjöd in oss till en provning hos CIVP, branchorganisationen Conseil Interprofessionnel des Vins de Provence, i Les Arcs. Elizabeth är bl.a. känd som författare till de unika böckerna ”Understanding the Pink Wine Revolution” från 2018 och ”Rosés of Southern France” som kom ut förra året.

På två dagar lyckades vi helt blint prova 192 roséviner som främst kom från de tre stora appellationerna i Provence, ett tufft jobb med mycket spottande och som det tog någon dag att återhämta sig från. Tack vare spottandet så visade alkoholmätaren att jag utan problem kunde köra bil efteråt så kvällen avslutades med middag hos Elizabeths familj. Efter provningen gällde försiktig tandborstning då syran attackerade tänderna!

Elizabeth och Ben kommer att publicera flera artiklar från provningen, huvudsakligen i Decanter och ni kan läsa hela artiklarna om ni tecknar en Premium prenumeration hos Decanter för 15€ per månad. Än så länge har en artikel publicerats som handlar om vita, rosé och röda viner från Cru Classé vingårdarna i Provence.

Vinomdömen och poängsättning

För den som vill läsa omdömen om många viner hänvisas till Decanter artiklarna, här hittar du istället omdömen om några ”olika klasser av provensalska roséviner” och där några av de bästa presenteras.

Trots den korta tiden så hann vi med inressanta diskussioner om allt möjligt om Provence roséviner så vi lärde oss mycket av Elizabeth och Ben, stort tack. Vidare så var det intressant att prova många roséviner från en appellation och sen byta till nästa för att på så vis lära sig det unika per appellation.

Omdömena från provningen under de två första dagarna blev av naturliga skäl lite mer kortfattade. Elizabeth och Ben valde sen ut de bästa vinerna för att prova hemma i ett lugnare tempo och för att kunna ge mer utförligare omdömen och de var så vänliga att vi sen fick överta dessa flaskor så även vi kunde prova om de bästa vinerna. Samtidigt så fick vi för första gången se vilka viner det var som vi hade provat blint, tre av vinerna har vi tidigare provat flera gånger och vi lyckades poängmässigt pricka in dem.

På tal om poäng så använder vi 20 poängskalan medan Elizabeth och Ben använder den i anglosaxiska länder mer vanliga 100 poängskalan, detta krånglade till jämförelsen av våra respektive poäng. Trots det så fick vi intrycket att de satte högre poäng än vi gjorde, kanske för att det provensalska rosévinet är mer accepterat av vinjournalister i de anglosaxiska länderna än i Sverige?

Årgång 2022

Vi överraskades under den första provningsdagen, då vi enbart provade viner från Côtes de Provence, att flera viner var både ljusa och framförallt väldigt gula. Speciellt ett vin avvek kraftigt, men det visade sig att det var ett vitt vin! Att rosévinerna var ljust gula beror sannolikt på att sommaren 2022 var varm och extremt torr vilket kan göra att syranivåen i druvorna var låg. Med lägre syra blir det mindre av den röda färgen och vinet blir mer gult, se mer i terroirkapitlet 8.5 i min Provence vinbok. En annan konsekvens för årgång 2022 är att syra har behövt tillsättas i många roséviner.

Trots detta visar många producenter att 2022 är en bra rosévinsårgång i Provence och den är betydligt bättre än den frost- och på vissa håll brandpåverkade årgång 2021.

Vad är kvalité för ett rosévin från Provence?

Det vi tycker vi kännetecknar ett ”typiskt” rosévin från Provence av idag är:

• Ljus färg – vilket egentligen inte säger något om kvaliteten
• Fräsch aromatisk doft med frukter och ibland blommor
  • Gul frukt – persika, citrus, röd frukt som hallon eller jordgubbar, ibland vita blommor och lite krydda
• Smak som inleds med en frisk och aromatisk palett av frukter, balanserad till frisk syra och med både fräschör och fyllighet
• Fräsch eftersmak med viss fyllighet

Pluspoäng

Det som ger extra pluspoäng är en komplex doft med många nyanser, en smak med fyllighet och koncentration och med känslan av fruktsötma trots att vinet är helt torrt. En lång eftersmak med viss stramhet på slutet av exempelvis mineral/sälta/tanniner ger vinet ett extra ”bett” och gör det mer matvänligt.

Sen finns det vissa fatade roséviner som är underbara och där ekfatskaraktären nätt och jämt är urskiljbar, dvs fatet är i en bra balans med frukten. Även vissa druvsorter, och då främst Tibouren, ger en annan profil på vinet.

Minuspoäng

Doften ska givetvis vara fräsch utan inslag av unkna toner. Men den får inte vara alltför fräsch på konstgjord väg. Det som ger minuspoäng är en alltför kraftig ton av det som experterna kallar thioler, som i rosévinerna yttrar sig som en kraftig grapefruktton och ibland även toner som liknar Sauvignon blanc från Nya Zealand. Doften kommer från speciellt tillsatta jästsorter som tillsammans med kall jäsning förstärker dessa toner. Sådan viner kallas ibland teknologiska viner, då egenskaperna snarare kommer från vinkällararbetet än druvkvaliteten, eller ”poolviner” att drickas vid just poolen.

På samma sätt kan alltför kraftiga toner av banan eller engelsk konfekt vara ett tecken på dofter som kommer från den tillsatta jästen.

Något som vi reagerar starkt på är eftersmakens karaktär, en del viner har först en trevlig fruktig attack i munnen men sen blir eftersmaken bara fadd och med en unken ton. Kan kanske med god vilja kallas för örtig.

Även överekade roséviner där fatet dominerar kraftigt så att frukten knappt går att hitta ger inga pluspoäng.

Domaines Ott – en Côtes de Provence klassiker

En av pionjärerna att producera ett högklassiskt rosévin för den internationella marknaden var Marcel Ott och hans familj. Familjen köpte redan 1912 vingården Château de Selle utanför Taradeau nära Draguignan. De har senare köpt ytterligare två vingårdar, Clos Mireille i Côtes de Provence la Londe, dvs nära kusten, och Château Romassan i Bandol.

Vi fick nu tillfälle att prova ett rosévin från var och en av gårdarna, det är viner från druvor som helt kommer från deras egna vingårdar och viner som i Frankrike kostar runt 35€. Vår favorit blev vinet från Château de Selle som kan beskrivas som en högklassisk rosé i den friska Côtes de Provence stilen.

• Château de Selle 2022: En frisk och bärig doft med persika, lime och en kryddighet från anis. Både fruktig och frisk attack med bra koncentration, lång eftersmak med mineraler och en aning tanniner. 15,5 poäng.
• Château Romassan 2022: Kraftigare och rödare färg. En kryddig och mörkare rödbärig doft som jordgubbar sen vit persika och en kryddighet som anis. Fruktig attack med bra koncentration, lång eftersmak med mineraler och lite tanniner. Bästa matrosévinet av de tre. 15 poäng.
• Clos Mireille 2022: En rundare fruktig doft med persika, röda bär och en krydda som muskot. Fruktig attack balanserad syra och med lite mörkare bär än Selle vinet, bra koncentration och en aning fruktsötma. Lång eftersmak med sälta och en aning tanniner. 14,5 poäng

Ett vin som inte ingick i provningen av de 192 vinerna var négociantvinet By.Ott, dvs ett vin som produceras mestadels eller helt på inköpta druvor och som produceras i det ”nya” vineriet i Château de Selle, vinet är ett av de bättre négociantvinerna som produceras i stor volym. Men vi köpte in en sådan flaska, 16€ i mataffären, för att se om det fanns en kvalitetsskillnad. I en halvblind provning var det inga problem att identifiera By.Ott och även att placera de andra tre i rätt appellation.

• By.Ott 2021: En fruktig doft med persika, röda bär, och en kryddighet men doften är inte lika frisk och hade en svag biton – av ost? Fruktig attack med betydligt mindre koncentration, och en kortare eftersmak med en aning tanniner. 13,5 poäng.

Så för lite mer än det dubbla priset så får man, jämfört med By.Ott, ett komplexare och fräschare vin med mer koncentration och längre eftersmak.

Rosévinsboomen

Det friska rosévinet från Côtes de Provence har blivit en enormt stor försäljningsmässig framgång men ibland kan vinerna vara väl enkla och alltför typiska med exempelvis mycket grapefruktkaraktär. På exportmarknaden så dominerar de stora jättarna, läs t.ex. bloggen ”Från pensionskassa till multimiljardär” från maj där LVMH/Château d’Esclans köpt Château du Minuty. De stora jättarna producerar upp till 8 – 20 miljoner flaskor per år och har bara vingårdar för att täcka en liten del av sin produktion och då för deras prestigeviner, så flera viner produceras på inköpta druvor, så kallade négociantviner.

Jag studerade utbudet på det största Systembolaget i min hemstad Västerås och där var den övervägande delen av rosévinerna från Provence négociantviner, sen två märkesviner där producenten är okänd, två viner från ”egna druvor” och ett vin från ett kooperativ, så négociantvinerna dominerar kraftigt.

Det var intressant att efter blindprovningen av de 192 vinerna få veta att ett av vinerna var från en av de större mycket kända producenterna och att det var deras populära négociantvin som produceras i miljontals flaskor per år. Vad var då omdömet undrar ni? Både Maria och jag gav vinet 12 poäng så det var inget vin vi gick vidare med för ytterligare skärskådande, omdömet var:

• Röda bär med ofräsch doft, kanske med svavel. En bärig smak av mörka bär som sen övergår i en fadd eftersmak. 12 poäng.

Tyvärr så har vi märkt liknande, och ibland ännu mer tydligt, på vissa storsäljande roséviner som når Systembolagets standardsortiment, dvs med en doft som inte är helt fräsch och med en eftersmak som övergår i en fadd och lite unken smak. Men vinerna säljer trots det bra och de får ofta bra kritik av vinjournalister, kanske är det vi som har för höga kvalitetskrav?

När vi nyligen besökte Château Grand Boise restaurang och butik i Côte de Provence Saint Victoire, nära Aix-en-Provence, så berättade de att grannfältet utanför butiken skördades av just det företag som producerar det ovan nämnda négociantvinet. Efter skörd ska sedan dessa druvor transporteras 93 km innan det kommer till vineriet där druvorna får invänta sin tur på pressning och vidare vinifiering. En inte helt okvalificerad gissning är att sådana långa transportsträckor, även om kylning används, kan påverka kvaliteten negativt och även öka behovet att svavla druvorna.

Fatade roséviner i den ”friska Côtes de Provence stilen”

Det ska villigt erkännas att vi inte har varit så där förtjusta i fatade roséviner i den ”friska Côtes de Provence stilen” då de ofta har en alltför kraftig fatbehandling som maskerar frukten. Den producent som idag är mest känd för sina fatade roséviner är Cave/Château d’Esclans som har vinet Garrus för 120€ på topp och det är deras vin som har en bra balans mellan fat och frukt.

Men under provningen så fanns det några fatlagrade viner där fattonerna var i bakgrunden och som först var knappt urskiljbara. Det vin som vi gillade absolut bäst och som var komplext, friskt och elegant var La Tour Saint Honore Sixtine från La Londe (pris runt 20€). Omdöme:

• Sixtine 2022. Frisk och bärig, med persika, lime, nötter, fatkrydda från nya fat som från pinjeträd, samt lite anis. En frisk, bärig och kryddig och koncentrerad smak med bara en aning fatton och vanilj och en smak som avslutas med en aning tanniner. 15,5 poäng

Hälften av vinet har legat på demi-muid fat, en del av vinet har lagrats på amfora och en del har legat fem månader på ståltank på den fina jästfällningen, allt för att ge ett komplext och koncentrerat vin.

Bandol roséviner

Bandol har varit känt för sina röda lagringsbara rödviner producerade på den tuffa Mourvèdre druvan, men nu närmar sig andelen roséviner 80%! För rödviner så måste andelen Mourvèdre vara minst hälften medan det för roséviner räcker med att en femtedel av vinet är Mourvèdre. I rosévinerna bidrar Mourvèdre druvan med mer röd färg, aromer som röda bär, exotiska frukter, citrusfrukter och kryddor, mer koncentration och fyllighet samt ofta tanniner.

Vi provade fyra Bandol roséviner, det tidigare nämnda Ott vinet (ca 35€), Domaine de Terrebrune (ca 25€) och två årgångar av Domaine de la Bégude (ca 24€). Vår favorit blev Ott vinet då de både har en Bandol karaktär och bibehållen fräschör, vilket vi gillar hos Provence roséviner.

• Domaines Ott, Château Romassan 2022: Melonfärg. En kryddig och mörkare rödbärig doft som jordgubbar sen vit persika och en kryddighet som anis. Fruktig attack med bra koncentration, lång eftersmak med mineraler och lite tanniner. 15 poäng.
• Domaine de Terrebrune 2022. Mer färg som pomelo. En rödbärig doft, med apelsinskal och krydda som muskot. Bärig attack i munnen med fruktsötma och en kryddighet. Lång eftersmak med tanniner och sälta. 14,5 poäng.
  Det vin av de fyra som bäst beskriver ett bra och typiskt Bandol rosévin.
• Domaine de la Bégude 2021. En kraftig mandarinfärg. En rödbärig doft som den sky som kan rinna av jordgubbar, pomerans, rabarber och fudge. Bärig smak där de röda bären återkommer i den långa eftersmaken. 13 -15^*) poäng.
• Domaine de la Bégude 2020. En kraftigare rödvinbärsfärg. En rödbärig doft som jordgubbssaft, rabarber och en tydlig ton av fudge. Mer bärig smak än årgång 2021 och i den långa eftersmaken finns både röda bär och fudge. 13 -15^*) poäng.

^*) Eftersom både doft och smak är mycket speciella och kanske inte vad många förväntar sig av en rosé från Provence och Bandol så ger vi ett poängintervall och där den lägre poängen gäller för de som inte provat tidigare och kanske inte heller uppskattar vinet.

Roséviner med Tibouren druvan

De två Bandolvinerna från Domaine de la Bégude har en speciell karaktär som avviker från den förhärskande Côtes de Provence stilen och på samma vis kan viner med högre andel av Tibourendruvan avvika från den mallen. Den stora försvaren av druvan är Clos Cibonne då druvan nästan var helt utrotad efter phylloxeran i slutet av 1800-talet och utifrån endast fem vinstockar lyckades Cibonne ägarfamiljen föröka Tibouren så mycket att man under 1930-talet även kunde ge bort vinstockar till närliggande vingårdar.

Idag är det bara appellationen Côtes de Provence Fréjus som har krav på en minimumnivå för Tibourendruvan och där den måste ingå med minst 20% i rosévinsblandningen.

Druvan ger viner med röd frukt, aprikos och kryddor. Liksom de två Bandolvinerna från Bégude så har viner med stor andel av Tibourendruvan en avvikande profil och vinet kanske inte är vad många förväntar sig då det inte är som en ”standard” Côtes de Provence rosé.

Clos Cibonne viner

Det som är speciellt med Clos Cibonne, förutom Tibourendruvan, är lång lagring på fat som kan vara 100 år gamla! Viner som provades, förutom négociantvinet Tentations som vi kan lämna därhän, var följande fyra som samtliga är producerade på Tibourendruvan 90% och Grenache 10%:

• Rosé Tradition 2021 (ca 24 €): Jäst på rostfria fat, sen lagrat 12 månader på 100 åriga stora foudres, 20 åriga vinstockar.
  En kraftigare mandarinfärg. En doft med torkad mogen aprikos, god fatoxidation, viss kryddighet och fudge. Balanserad syra, smak av varm torkad mogen aprikos som återfinns i eftersmaken. 14,5 poäng.
• Cuvée Speciale des Vignettes 2021 (ca 32 €): Som Tradition men från gamla vinstockar.
  En kraftigare mandarinfärg. Doft med fat, torkad frukt, bränt socker och lite starkvinston, syra som var åt det låga hållet. 14,5 poäng.
• Château Cibonne Cuvée Marius 2019 (ca 40 €): Direktpressning och sen jäsning på foudres med temperaturkontroll. Lagring 24 månader på foudres och sen 1½ – 2 år på flaska innan vinet distribueras.
  Karaktär som de två tidigare men vi upplevde vinet som mindre friskt. 14,5 poäng.
• Cuvée Prestige Caroline 2021 (ca 29 €): Vinifieras och lagras 10 månader på 300 liters fat, gamla vinstockar.
  En kraftigare mandarinfärg. Mogen doft med röd frukt, kanderad frukt, aning starkvinston och oxidationskrydda från faten. Balanserad syra och den mogna frukten finns i både smaken och i eftersmaken. 15,5 poäng.

Vår favorit blev Caroline vinet. Tidigare årgångar av vinet har haft en alltför stark ekfatston, men kanske de använda faten nu är äldre så det blir en bättre balans mellan frukt och fat?

Côtes de Provence Fréjus viner

Som nämndes tidigare så måste rosévinerna från denna appellation innehålla minst 20% av Tibourendruvan, vinerna nedan från Château Paquette och Château du Rouët innehåller 36% respektive 40%:

• Château Paquette, Angelico 2022 (ca 12€): Melonfärg. Doft av persika, aprikos, mörka bär och en krydda som anis. Balanserad syra gör att smaken inte upplevdes lika frisk som doften, smak av bär med lite fetma, bärig eftersmak som dock är lite torr. 13,5 poäng.
• Château du Rouët, Fréjus Hermes 2021 (ca 22€): Kraftigare pomelofärg. Bärig mogen doft av mogen jordgubbe, aprikos, apelsin/pomerans och inlagda äpplen. Balanserad till frisk syra och en smak av mogna bär och med fruktsötma, bärig lång eftersmak. 14,5 poäng.
• Château du Rouët, Fréjus Hermes 2020 (ca 22 €): Bärig doft med mogen jordgubbe, torkad aprikos apelsin/pomerans, anis och med fruktsötma. Bärig smak, med fruktsötma, torkad frukt och lite fetma. I eftersmaken hittar men den torkade frukten. Trots att vinet är ett år äldre än föregående vin så upplevdes det som friskare. 15 poäng.

Château du Rouët vinerna hade en betydligt tydligare Tibouren karaktär. Vinerna är komplexa och lite annorlunda Tibouren baserade roséviner jämfört med standard Provence roséviner.

---

Du har väl tecknat dig för Nyhetsbrevet så att du får nyheter från Provence vinvärld samt även andra intressanta vinnyheter? Har du redan gjort det så tipsa dina vinintresserade vänner!

Provenceexperten Göran Boman, Författare till böckerna ”Provence – Vita, röda och även roséviner” och ”The Wines of Provence – Tricolour”.